Slutprov!

Jag vaknade innan väckarklockan av en väldigt specifik anledning idag: slutprov!
Idag var det dags för oss att bevisa att vi är (teoretiskt) redo för att vara lokförare och till ett sådant prov vill man ju inte vara sen!
Fantastiskt nog kändes det som om det gick riktigt väl på provet så jag är inte allt för orolig inför morgondagen då vi ska få våra slutbetyg och även gå ut och äta middag tillsammans, hela klassen, för sista gången. Det hela är lite nostalgiskt och smått skrämmande, det känns absolut inte som om det var mer än ett år sedan jag påbörjade utbildningen men bevisligen har jag fel.

Som belöning till mig själv för att jag troligtvis klarat mig blev det en promenad hem i det fina och milda vädret samt ett varmt bad väl framme. :)

Kvällen bjuder på pumpor, sällskap och middag i Ods regi vilket lär bli trevligt.

Skolan

Idag vaknade jag med en ordentlig släng av panik, jag drömde att jag skulle resa iväg någonstans och att klockan inte ringde så jag fick skynda upp och börja planera om och kasta på mig någon form av kläder.

Klockan ringer.

Jag vaknar, på riktigt, med bultande hjärta och inser att jag har precis så mycket tid jag tänkt mig på mig samt att jag att dödligt trött.
Det är dags att återvända till skolan för två veckors sammanfattning och repetition av JTFen.
Igår tog jag mig lite tid att testa mig själv på signaler och det gick smidigt så jag hoppas det här går lika bra så att det inte blir några problem med slutprovet!

Åtminstone så verkar det bli soligt och fint idag efter ett par dagar med olika mängder av regn. :)

Poets of the Fall-kryssning

Gårdagens morgon (och även denna) var en hemsk en, detta då det aldrig är någon direkt höjdare att gå upp klockan tidigt på morgonen (05:30, that would be) men just den här gången var det värt det.
Dagen skulle spenderas på Viking Lines m/s Isabella för en kryssning som inkluderade en trerättersmiddag och en konsert med världens bästa band, Poets of the Fall, tillsammans med Estub!

Detta var första gången som jag verkligen kände att jag hade en smidig möjlighet att se Poets live så vi tog den och blev inte besvikna. De spelade vid 23-00.30 (svensk tid) och vi skulle gå upp vid 05:30 men även det var värt det.
Känslan var ganska mysig inne i Fun Club, inte allt för mycket folk var intresserade av att verkligen komma fram till bandet så att stå nära var inte några problem, vilket såklart uppskattades.
Säkert är det att de var klart värda att se live, Marko hade stor inlevelse i låtarna och det blev också en del "lek" på scenen, riktigt trevligt och med nästan alla mina favoritlåtar dessutom! <3

Nästa gång blir det väl till att se dem i Finland då det här verkar vara det närmaste Sverige de kommer.

Dag 24 av 27

Välkomna till Sävenäs.

Idag blev en lång dag på praktiken.

Vi var sena nästan hela tiden vilket resulterade i att middagen nästan försvann. Det slutade med att jag kastade i mig mina två mikropizzor på 10 minuter (thank God for fast food)! Sedan fanns det tid att slappna av i ett par minuter innan vi skulle ut till loket igen, vi blev åter sena men när vi hämtade våra vagnar och bytte tågnummer så var vi plötsligt i riktigt god tid och med det plus den utfyllnadstid som fanns i slutet av turen så kom vi att sluta hela två timmar för tidigt! En riktigt trevlig överraskning efter den mindre trevliga med rasten.

Idag var det dessutom riktigt fint väder, det kändes riktigt varmt och man ville nästan sitta utomhus och sola de minuter man kunde och det gällde särskilt som jag hade kollat in vädret för natten.

Ikväll blir det minusgrader! Usch...

Men det är väl inte så mycket att göra åt det, det är än så länge varmt under dagarna och så länge jag slipper regnet så kan jag klara lite kyla. Man blir ju dessutom så fin i de halsdukar som man då kan ta på sig med all rätt. :3

Nu börjar det också kännas att man snart ska åka hem. Det kanske till och med kan vara dags att boka biljetten...

God natt nu! :)

Dag 23 av 27

Jag är frisk.

Det var vad jag fick reda på idag när jag var iväg på hälsoundersökning inför anställningsintevjun hos SJ (som blir av under nästa vecka).
Mitt hjärta mår bra, mitt blodtryck är lågt (vilket kan vara en anledning till att jag nästan alltid svimmar/håller på att svimma när de tar blodprov), min hörsel är bra, mitt färgseende fungerar och min syn är okej (mitt vänsteröga drar dock ner betyget lite) och sedan vet jag ju såklart inte än om jag tar droger men det får drogtestet utvisa. ;)

Efter att ha nästansvimmat under undersökningen kände jag att det var rätt att trösta sig med att kolla lite i butiker. Det blev dock lite mer än bara titta och jag införskaffade två bälten och en lite tajtare kjol (vilken jag tror kan göra sig bra på intervjun).

Dag 22 av 27

Klar himmel!

Idag bjöd Göteborg på fantastiskt fint väder igen, det känns nästan som om trenden med regn har börjat vända men jag vågar inte säga det högt, så jag begav mig ut på cachingrunda med cykeln, allt gick bra och jag hittade alla förutom en av de som jag passerade.
Det bästa av allt var att när man stod still en stund och loggade i solen kunde man känna hur läderjackan absorberade värmen från solen och allting blev varmt och mysigt, kombinera denna värmen med de vackra höstfärgerna och de högar av löv som börjat bildas på marken så kändes dagen underbar!
Jag var så pass nöjd att när jag passerade en Pressbyrån stannade jag till och köpte mig en liten latte som jag sedan drack i solens värme och kände mig nöjd. <3
I slutändan blev det 10 cachar innan jag insåg att klockan hade blivit för mycket för att fortsätta, att jag egentligen borde bege mig hemåt och laga mat. Så blev det och efter maten hjälpte Ana mig att blanda ihop den hennafärg jag köpt (när alla andra köpte henna).

Jag har aldrig använt hennafärg tidigare och hade ingen aning om vad jag kunde förvänta mig så att det blev en tjock och lerig gröt som luktade hösilage var även det nytt för mig men Ana hade koll på hur man skulle göra och färgade mitt hår med precision.
Vi fick oss en trevlig pratstund under tiden (en av anledningarna till att jag älskar att färga hår) som hon arbetade in massan i mitt hår och när allt väl var i kändes huvudet tungt och luktade intensivt!

1. Med hennan i. 2. Nytvättat. 3. Resultat.

Färgen skulle sitta i i minst två timmar så min lösning var att spela Torchlight 2 tillsammans med Gänget som hängde i Skype. Det var en ganska intressant syn med mig iförd handuksrullat hår med ett headset ovanpå och micken i ögonhöjd men det fungerade helt okej i alla fall.
Mitt i natten var det sedan dags att skölja ur färgen och det var nog bland de krångligaste jag varit med om i färgväg. Då allting snarast påminde om att jag hade rullat mig i jordig lera var det inte bara att skölja, de små kornen behövde släppa från håret, och med de mängder som fanns i mitt trassliga hår var det inte lätt, det krävdes lite balsam för att övertyga det mesta om att försvinna ner i golvbrunnen och till sist kände jag mig nöjd och klar (phew)!
När jag kollade mig i spegeln kändes färgen väldigt ljus vilket oroade mig lite, den brukar ju bli ännu ljusare när håret torkar... Men tydligen var färgskillnaden mellan vått och torrt inte allt för stor, dock ser färgen snarare ut som när min "vanliga" röda är urtvättad, kopparröd typ, men det är jämt och fint så jag tror att jag kan känna mig nöjd ändå.

Dag 21 av 27

Jag hade fortfarande en obehagskänsla i kroppen efter igår (trots att även det är en kvalité lokförare bör sakna, de ska inte älta) men det lättade lite när Jojjo kom över.
Planen var att ta oss (jag, hon och Ana) till Slottsskogen för en promenad och efter det ville de kolla in Klädoteket och eventuellt införskaffa träningskläder.
Promenaden blev riktigt trevlig, det var varmare och soligare än det varit på länge, och vi lyckades dessutom få en gratis kanelbulle var tack vare något event som hölls i parken.

Kvällen bjöd på en god thaigryta som jag tänkt på ett tag nu och efter det, tillsammans med Gänget, blev det Torchlight 2 till sent på natten.

Så helt enkelt, idag var dagen som gjorde att gårdagen inte kändes lika hemsk.

Dag 20 av 27

Fy fan!

Vissa dagar går inte som man planerat...
Jag cyklade in till staden i regnet och hade, enligt mig, god tid på mig men det visade sig inte stämma alls för när jag väl hade låst cykeln och kollade på klockan visade det sig att det var bara någon minut tills tåget skulle gå (kan inte säga exakt för min klocka går lite före)!
Jag sprang och hann precis se tåget starta och dra ut från perrongen.
Skamsen, då en lokförare aldrig är sen, fick jag ringa till min handledare att jag missat tåget.

Nu var jag blöt, deppad och inte alls sugen på att cykla hem igen så det blev bussen hem för att slippa regnet.

Världens sämsta dag.

Dag 20 av 27

Idag har jag nästan samma tur som igår men idag är jag bättre förberedd!

Det kommer att vara helgdag när jag kommer hem så bussarna ska gå till sent på natten och dessutom ska jag cykla in till centralen för att få lätt access till hem då det verkar som om bussarna inte riktigt matchar i tiderna.

Wish me luck!

Dag 19 (och en bit in på dag 20) av 27

Åkte med min nya handledare för första dagen idag, turen gick till Halmstad och tillbaka och även om denne nye man verkar vara lite mer tystlåten så tror jag att han kan vara en riktigt trevlig typ.

BR185, tyska lok var det som gällde inatt.

Själva turen gick otroligt fint. Vi kom till Varberg där vi hämtade vårat RC-lok med två tomma vagnar och körde det till Halmstad där vi lämnade det för att spendera ett par timmar på hotellet innan det vid 22-tiden (som blev 21-tiden) var dags att ta över loket (som för övrigt kom hela vägen från Tyskland!) som var av en modell jag inte kört tidigare nämligen BR185 så min handledare körde en bit till en början för att visa hur allt gick till i denna.
Allt gick bra med körningen in denna, det enda lite skrämmande var att den har automatisk SIFA-kvittering vilket innebär att om man inte släpper och trycker ner säkerhetsgreppet igen var 30e sekund ropar en tysk mansröst: "SIFA, SIFA, SIFA" och om man inte har kvitterat vid den tredje gången (det hela går ganska snabbt) nödbromsas hela tåget (den förutsätter att föraren har somnat eller liknande). För mig hann han bara ropa två gånger som mest men det var ändå skrämmande varje gång det hände!

Natt i Göteborg.

Vi kom fram nästan en hel timme för tidigt men det hjälpte inte mig senare... Jag vandrade iväg till pendeltågen bara för att inse att de hade slutat gå för kvällen och detsamma gällde bussarna så min enda lösning var att gå till centralen, vid det laget hoppades jag på att en annan buss fortfarande skulle vara i trafik när jag var inne men efter vad som kändes som en evighet kom jag in och fick reda på att även den bussen hade slutat gå för natten så det var bara att fortsätta gå...
Efter att ha tagit mig över bron till Hisingen stannade det en bil och hissade ner fönstret och frågade om jag hade missat bussen och om jag ville ha skjuts.
Jag, som alltid är skeptisk till folk och rädd för det mesta, tvekade länge men bestämde mig sedan för att hoppas på det bästa och klev in i bilen.
Mannen visade sig vara en schyst person som var busschaufför till yrket (men jag minns inte hans namn (förutom att det började på "A")) och han tog mig hem utan problem men det var ändå lite som jag hade förväntat mig. När jag hade klivit ur bilen och började gå mot porten vevade han ner rutan och sade: "Jag vet inte om jag vågar fråga men du känner inte för att träffas någon dag?", jag ursäktade mig med att jag var upptagen och han tog det ganska lugnt och körde sedan därifrån.
Trött som få, släpade jag mig in, stretchade för att jag insåg att jag skulle ha brutalt ont i benen nästa dag om jag inte gjorde det, borstade tänderna och stupade i sängen.

Mötte en trevlig katt som lättade upp stämningen litet grand
när jag vandrade hem från Sävenäs. :3

Jag kände mig lite smått elak att jag hade dissat chauffören ändå, han verkade ju trevlig och även om jag kanske inte var intresserad av honom så hade nog inte en fika med min "räddare i nöden" inte suttit helt fel, men det är inte mycket att göra nu.

Jag kände att på det stora hela borde jag ha ökat mina stats i modighet med +2, ett för att jag vågade gå hem mitt i natten och två för att jag vågade få skjuts.

Go me!

Dag 17 av 27

Idag gav jag mig ut på förmiddagen för att hinna ta några cachar innan regnet. Målet var ett par jag spanat in i Eriksberg, jag hade planer på upp till 26 stycken och kände mig riktigt taggad när jag begav mig ut på cykeln.

Det tog en liten stund att komma igång och på vissa ställen fick jag vänta en stund med tanke på hur mycket folk det var på platsen.
Min rutt ledde mig förbi Ostindiska Kompaniet-båten som luktade gott av tjära och dessutom såg fantastisk ut, vidare till torget i Eriksberg där jag fann två enorma propellrar, upp på ett berg (förbi vad som såg ut som en uteliggarkamp), in i en skog för en kombarris (vilket tydligen är en sten som är för tung för en person att lyfta) som hade fastnat i ett träd som sedan hade växt runt den, en udda symbios!

En kombarris.

Efter detta började det regna lite lätt men jag hann ta två till cachar i skogsmiljö, dock kände jag att det hade börjat regna lite väl mycket när jag skulle till nästa efter det så då blev det till att skynda hem igen...
Hursomhelst blev det i alla fall sju trevliga cachar innan jag gav upp, kanske lite lite med tanke på målet men regn är något jag inte orkar med tyvärr...

Hemma lyssnade jag på TotalBiscuits "Ask Me Anything" där han berättade att hans favorit-"biscuit" är "HobNobs" vilket är de chokladdoppade havrekexen, ett riktigt bra val om jag får säga det själv! ;)



Dagen avslutades med lite Borderlands 2 tillsammans med Estub innan Steamservern crachade...

Dag 16 av 27

Idag var det bättre väder än igår och vi kände att det fanns en möjlighet att ge sig av ut för att faktiskt vara ute så vi mötte upp kära Jojjo för en promenad genom Slottsskogen. Målet för hela vandringen var EarthCachen "Giant Kettles - Slottsskogen" men när vi kom dit såg vi inte allt för mycket spännande (troligen för att jag hade hoppats på mer) men det kändes ändå trevligt att kunna logga en EarthCache, de är ju inte allt för vanliga trots allt!

Däremot!

Det var matdags för sälarna (vi verkar alltid komma mitt i maten på dessa ställen, vilket såklart är väldigt underhållande men lite oväntat också) så de var aktiva och simmade runt i dammen och väntade på att skötarna skulle komma med sillen.
En (eller, vad jag tror var en) gråtrut stod och väntade på det samma. Vi kallade honom för en opportunist men han verkade rätt så oberörd och lyckades sno hela tre sillar innan kalaset var slut, way to go!

Vattentornet.

Det sista vi gjorde innan vi lämnade området var att gå upp till det gamla vattentornet och beundra det en stund (egentligen i jakt på mer miljöer rörandes EarthCachen men det glömde vi lite bort när vi väl var där) och jag ställde mig frågan: "Varför bygger vi inte sådana här fina vattentorn nu för tiden?" Det kan väl inte vara helt omöjligt att designa vackra vattentorn, eller?

Just ja!

När vi väntade på vårat byte vid domkyrkan hade vi exakt åtta minuter på oss, så lite skämtsamt sade jag åt Estub att kolla om det fanns några cachar i närheten och till bådas stora förvåning gjorde det såklart det, på andra sidan vägen bara.
Snabbt gick vi över, hittade den på vad vi kände var det mest logiska stället, loggade och gick tillbaka och hade då fortfarande två minuter till godo, fantastiskt!

Liten för att vara en familjepizza, snarare en vanlig på
en standard pizzeria (dock väldigt god)!

På vägen hem sedan passade vi på att svänga förbi Pizza Hut som hade sitt erbjudande om ostrullskantad pizza igång, Estub ville testa men jag var inte riktigt intresserad då jag tänkte att det skulle vara ungefär som de ostdränkta pommes fritesen han ofta väljer på Max så vi beslutade dock att han kunde få kanterna då jag ändå aldrig brukar äta de, win-win helt enkelt!
Det visade sig dock att jag hade underskattat kanterna som snarare smakade som Anas fantastiska ostbagels, så vi delade lika även på de och kvällen kunde lätt kallas fulländad.

(Förutom att Estub sedan åkte hem till Stockholm igen, men nu är det home stretch så det känns ändå lugnt).

Världens gulligaste änder! <3

Dag 15 av 27

I Göteborg går tiden riktigt
långsamt... ;)

Trots att Jojjo redan påpekat att dinosaurierna på Universeum kanske inte var de mest intressanta så var det just de som hade fångat vårat intresse för dagen och vi tog oss till muséet denna regniga och i övrigt tråkiga dag.
Tyvärr blev vi tvungna att inse att Jojjo hade haft rätt... Utställningen var en liten en, placerad på byggnadens tak, och vissa delar av den saknade skydd från regnet som bara fortsatte att ösa ner så denna del skyndade vi mest igenom, tog ett par bilder för sakens skull dock. Vi gillade trots allt T-rex-mamman med sina ungar (hon var STOR)!
Trots denna besvikelse fann vi att akvariebiten av muséet var riktigt underhållande med sina hajar, spottfiskar och rockor m.m.. Dessutom kom vi dit lagom till att det var matdags för de stora fiskarna (vad det var för sorts fisk har jag tyvärr ingen aning om...) och det skedde genom att en dykare gick ner i tanken med en bytta fylld med fiskbitar som han delade ut till fiskarna som svärmade runt honom, det hela var en underhållande scen.
Även rockan i "klappatanken" var hungrig och redo för maten och simmade runt, runt i tanken och plaskade med ena vingen längs med kanten så att det skvätte på folket som stod runtomkring. :)

Without further ado, some pictures!

Han såg riktigt arg ut.

Matdags i fisktanken.

De små monstren kan ju faktiskt se väldigt
fridfulla och vackra ut.
(När man slipperröra vid dem)!

Coolaste fiskarna ever! Precisionsspottare är de också.