Dag 16 av 27

Idag var det bättre väder än igår och vi kände att det fanns en möjlighet att ge sig av ut för att faktiskt vara ute så vi mötte upp kära Jojjo för en promenad genom Slottsskogen. Målet för hela vandringen var EarthCachen "Giant Kettles - Slottsskogen" men när vi kom dit såg vi inte allt för mycket spännande (troligen för att jag hade hoppats på mer) men det kändes ändå trevligt att kunna logga en EarthCache, de är ju inte allt för vanliga trots allt!

Däremot!

Det var matdags för sälarna (vi verkar alltid komma mitt i maten på dessa ställen, vilket såklart är väldigt underhållande men lite oväntat också) så de var aktiva och simmade runt i dammen och väntade på att skötarna skulle komma med sillen.
En (eller, vad jag tror var en) gråtrut stod och väntade på det samma. Vi kallade honom för en opportunist men han verkade rätt så oberörd och lyckades sno hela tre sillar innan kalaset var slut, way to go!

Vattentornet.

Det sista vi gjorde innan vi lämnade området var att gå upp till det gamla vattentornet och beundra det en stund (egentligen i jakt på mer miljöer rörandes EarthCachen men det glömde vi lite bort när vi väl var där) och jag ställde mig frågan: "Varför bygger vi inte sådana här fina vattentorn nu för tiden?" Det kan väl inte vara helt omöjligt att designa vackra vattentorn, eller?

Just ja!

När vi väntade på vårat byte vid domkyrkan hade vi exakt åtta minuter på oss, så lite skämtsamt sade jag åt Estub att kolla om det fanns några cachar i närheten och till bådas stora förvåning gjorde det såklart det, på andra sidan vägen bara.
Snabbt gick vi över, hittade den på vad vi kände var det mest logiska stället, loggade och gick tillbaka och hade då fortfarande två minuter till godo, fantastiskt!

Liten för att vara en familjepizza, snarare en vanlig på
en standard pizzeria (dock väldigt god)!

På vägen hem sedan passade vi på att svänga förbi Pizza Hut som hade sitt erbjudande om ostrullskantad pizza igång, Estub ville testa men jag var inte riktigt intresserad då jag tänkte att det skulle vara ungefär som de ostdränkta pommes fritesen han ofta väljer på Max så vi beslutade dock att han kunde få kanterna då jag ändå aldrig brukar äta de, win-win helt enkelt!
Det visade sig dock att jag hade underskattat kanterna som snarare smakade som Anas fantastiska ostbagels, så vi delade lika även på de och kvällen kunde lätt kallas fulländad.

(Förutom att Estub sedan åkte hem till Stockholm igen, men nu är det home stretch så det känns ändå lugnt).

Världens gulligaste änder! <3