Dagens låt: Elton John - I'm Still Standing
Hejsan!
Natten till idag var nästan omöjlig att sova igenom, den stora anledningen till det var att idag började mina sex veckor som praktikant hos SJ och jag är alltid stressad inför nya saker. Du vet, som att börja skolan igen efter ett längre lov? Det är så mycket att tänka på att man får svårt att sova.
En liten sammanfattning av dagen tänkte jag ge och som helhet kan jag säga att det varit riktigt trevligt och tiden faktiskt flöt förbi vilket jag ser som positivt.
Jag gick upp tidigare än jag gjort på riktigt länge, innan sex, och när jag lämnade huset i min lokförarutstyrsel och stora ryggsäck som får mig att känna mig lite som ett dagisbarn så var det fortfarande mörkt som mitt i natten. Först vid Gullmarsplan började solen färga himlen i röda nyanser. Det hela kändes lite mysigt faktiskt och jag var inte allt för trött, troligen var jag allt för borta på adrenalin vid det laget för att känna av sömnbristen men väl inne hos SJ träffade jag min handledare Sau och min åkkompis Mar och i lugn och ro gick vi igenom lokalerna, tog ut tågorder och gick ner och åkte iväg mot Gävle med vår X40 (vilket är dubbeldäckaren) och efter Uppsala fick jag ta över spakarna och därmed ta min premiärtur med ett tåg och det bästa med det hela: det var inte alls så läskigt som jag hade föreställt mig! Jag hade förväntat mig att jag skulle vara stressad och att det skulle vara massor av saker att tänka på som nybörjare men Sau tog det lugnt och förklarade allt som var oklart och sade till när man borde bromsa, vilken hastighet man borde hålla och hur man skulle göra en snygg inbromsning (men det lyckades jag inte med först, vill jag lova).
Gävle var litet (tror jag) men hade en riktigt fin kyrka och en hel del andra trevliga byggnader som vi han passera under vår gång till hotellet (!) och det är väl lite coolt är det inte? För vår ungefär två timmar långa rast i Gävle hade vi tillgång till ett varsitt hotellrum så jag fick min matlåda värmd och åt sedan på rummet och passade på att vila lite innan vi skulle åka hem igen.
På hemfärden körde Mar den sträcka jag kört upp och jag den han tog så här blev det Uppsala till Stockholm central vilket gick bra men något inom mig var ändå stressat. Jag tror att det hela berodde på att jag tänkte på vad alla brukar säga om att köra i Stockholm: det är mycket trafik och mycket att tänka på, men det här var ju ett tåg så det gick helt okej.
Sist av allt blev det en taxiresa ut till Hagalund för att hämta en X2:a (X2000) och köra upp den till centralen där en annan förare skulle köra den vidare till Uddevalla.
X2 är riktigt snygg inuti om du frågar mig (fast inget äger än så länge dubbeldäckarna med sina "touchdörrar") och den hade det viktigaste ett tåg kan ha: kokplatta och radio! Sen var den väldigt varm i förarhytten men vad gör det egentligen? Hellre varmt än kallt, fast det kan nog vara svettigt på somrarna.
Mar körde X2:an upp till centralen och här var det inte bara elbromsen som gällde då den inte var lika effektiv som på X40 men Mar hanterade den väl och såg åtminstone väldigt rutinerad ut.
Det var nog faktiskt allt jag hade att säga om det, jag hoppas att jag sover bättre i natt.
Håll tummarna!
Hellroar
onsdag 26 oktober 2011
torsdag 20 oktober 2011
Sjösjuka
Hejsan!
Du får se mig som fånig men du borde väl vid det här laget veta vad jag tycker om att umgås med människor som jag inte riktigt känner till "fullo".
Provet idag gick som det borde, är i alla fall känslan jag fick av det, då jag kunde svara på alla frågor och kände mig nöjd efteråt. För mig är det bara att hoppas att resultatet återspeglar mitt lugn när jag väl får det tillbaka.
Hursomhelst, nu är det kryssningen som skrämmer mig. Jag tänker på konfirmationslägret i Saxnäs och hur det var att dela rum med människor jag inte känt så länge där, jag minns skrik och skrän och från mitt håll: osäkerhet och rädsla. Jag hoppas att det bara var en dålig upplevelse och att nu när det är lite mer vuxna människor jag ska umgås med att det kommer vara lite mer... förståelse mellan individer?
Jag delar dock hytt med Lo och även om jag är orolig för det med så är det där mina ologiska rädslor som tar över där, mitt förnuft säger mig annars att Lo är en bra människa att dela hytt med och att det inte kommer bli några problem, snarare att det kommer bli kul!
Så se mig som fånig men håll tummarna för att jag kommer ha kul trots det!
Ha det bra och kramar,
Hellroar
Du får se mig som fånig men du borde väl vid det här laget veta vad jag tycker om att umgås med människor som jag inte riktigt känner till "fullo".
Provet idag gick som det borde, är i alla fall känslan jag fick av det, då jag kunde svara på alla frågor och kände mig nöjd efteråt. För mig är det bara att hoppas att resultatet återspeglar mitt lugn när jag väl får det tillbaka.
Hursomhelst, nu är det kryssningen som skrämmer mig. Jag tänker på konfirmationslägret i Saxnäs och hur det var att dela rum med människor jag inte känt så länge där, jag minns skrik och skrän och från mitt håll: osäkerhet och rädsla. Jag hoppas att det bara var en dålig upplevelse och att nu när det är lite mer vuxna människor jag ska umgås med att det kommer vara lite mer... förståelse mellan individer?
Jag delar dock hytt med Lo och även om jag är orolig för det med så är det där mina ologiska rädslor som tar över där, mitt förnuft säger mig annars att Lo är en bra människa att dela hytt med och att det inte kommer bli några problem, snarare att det kommer bli kul!
Så se mig som fånig men håll tummarna för att jag kommer ha kul trots det!
Ha det bra och kramar,
Hellroar
tisdag 18 oktober 2011
Gruvarbetare, vad är det?
Hejsan!
Du kanske skrattar lite åt mig nu när jag säger det här men jag har aldrig reflekterat över att man kan jobba inom gruvdrift, visst förstår jag att det finns folk som arbetar i gruvorna men jag har aldrig riktigt reflekterat över att det är något man kan utbilda sig till! Faktum är att vi har pratat en hel del om malmtågen i Kiruna under utbildningen, hur man kör tunga och långa godståg med järnmalm därifrån, men mer än så har aldrig gått in men nu har det äntligen gjort det kan man nog säga.
Så här är det, idag zappade jag förbi ett program på Discovery som jag fastnade vid "Coal" hette det och handlade om gruvarbetare i kolgruvor (såklart) i USA och jag blev faschinerad, folk går omkring nere i gruvgångarna i mörkret, kör sina maskiner och allmänt gör sitt jobb med risk för sina liv.
Jag förstår att man inte bör vara mörkrädd eller klaustrofobisk om man ska ta ett sådant jobb... Men verkar det inte lite häftigt ändå?
Arbetsförmedlingens hemsida hjälpte mig kolla upp yrket lite närmare och jag kom fram till att lönen är, som standard, 24-26.000 kr och att du utbildar dig i själva gruvan som vill ha dig; den utbildningen tar tre månader och du går med en handledare som lär dig din roll (som bland annat kan vara: borrare, sprängare, bultare, skrotare och maskinförare) och under denna tid är du nästan fullbetald.
Du jobbar för det mesta ensam men bör inte vara rädd för att fråga om hjälp om det är något som du är osäker på, säkerheten kommer först, och du träffar på dina arbetskolleger på raster och vid lunch då dessa ofta hålls tillsammans i gruvan. Precis, du äter din lunch kanske en kilometer under jord!
Lite coolt måste jag erkänna att jag tycker att detta yrke är, läskigt men coolt, och jag ser upp till de som arbetar inom detta!
Min stora undran är: Jag har läst Metro flera dagar i rad nu och kollat deras listor med "jobb där du behövs" och där finns endast sjuksköterskor, IT-tekniker m.m. så hur kommer det sig att dessa yrken aldrig tas upp? Lokförare är aldrig med heller men båda branscherna behöver folk. Är detta för att yrkena inte är "typiska jobb", det som folk tänker på när de funderar: "Vad vill jag göra i framtiden?" och är inte det så för att ingen någonsin informerar att det finns en möjlighet att bli något inom dessa områden?
Vad vill du bli när du blir stor? Vet du ens vad man kan bli?
Jag är fundersam men glad att jag fick den "snilleblixten" som jag fick och insåg att man kunde bli lokförare.
Kramar,
Hellroar
Du kanske skrattar lite åt mig nu när jag säger det här men jag har aldrig reflekterat över att man kan jobba inom gruvdrift, visst förstår jag att det finns folk som arbetar i gruvorna men jag har aldrig riktigt reflekterat över att det är något man kan utbilda sig till! Faktum är att vi har pratat en hel del om malmtågen i Kiruna under utbildningen, hur man kör tunga och långa godståg med järnmalm därifrån, men mer än så har aldrig gått in men nu har det äntligen gjort det kan man nog säga.
Så här är det, idag zappade jag förbi ett program på Discovery som jag fastnade vid "Coal" hette det och handlade om gruvarbetare i kolgruvor (såklart) i USA och jag blev faschinerad, folk går omkring nere i gruvgångarna i mörkret, kör sina maskiner och allmänt gör sitt jobb med risk för sina liv.
Jag förstår att man inte bör vara mörkrädd eller klaustrofobisk om man ska ta ett sådant jobb... Men verkar det inte lite häftigt ändå?
Arbetsförmedlingens hemsida hjälpte mig kolla upp yrket lite närmare och jag kom fram till att lönen är, som standard, 24-26.000 kr och att du utbildar dig i själva gruvan som vill ha dig; den utbildningen tar tre månader och du går med en handledare som lär dig din roll (som bland annat kan vara: borrare, sprängare, bultare, skrotare och maskinförare) och under denna tid är du nästan fullbetald.
Du jobbar för det mesta ensam men bör inte vara rädd för att fråga om hjälp om det är något som du är osäker på, säkerheten kommer först, och du träffar på dina arbetskolleger på raster och vid lunch då dessa ofta hålls tillsammans i gruvan. Precis, du äter din lunch kanske en kilometer under jord!
Lite coolt måste jag erkänna att jag tycker att detta yrke är, läskigt men coolt, och jag ser upp till de som arbetar inom detta!
Min stora undran är: Jag har läst Metro flera dagar i rad nu och kollat deras listor med "jobb där du behövs" och där finns endast sjuksköterskor, IT-tekniker m.m. så hur kommer det sig att dessa yrken aldrig tas upp? Lokförare är aldrig med heller men båda branscherna behöver folk. Är detta för att yrkena inte är "typiska jobb", det som folk tänker på när de funderar: "Vad vill jag göra i framtiden?" och är inte det så för att ingen någonsin informerar att det finns en möjlighet att bli något inom dessa områden?
Vad vill du bli när du blir stor? Vet du ens vad man kan bli?
Jag är fundersam men glad att jag fick den "snilleblixten" som jag fick och insåg att man kunde bli lokförare.
Kramar,
Hellroar
måndag 17 oktober 2011
Postprovstress
Dagens fråga: Kommer ingången till skolan någonsin sluta lukta gamla sopor?
Dagens känsla: Kyla (på grund av vädret)
Hejsan!
Som du kanske vet har vi i klassen varit iväg till Tomteboda och testat på att bromsprova och koppla vagnar i Green Cargos regi men jag har inte direkt haft någon lust att skriva om den upplevelsen och det beror nog mest av allt på att det inte gick direkt bra om jag får säga det själv.
Det som jag fått bevisat för mig är att jag är svag i armarna, men det borde jag ju redan vetat, för saken är den att vagnarna i ett fordonssätt är sammankopplade med vad du skulle kunna kalla en stor kedja som kallas "koppel" och den klumpen av metall väger något under 40 kilo och ska lyftas på plats för hand. Platsen den ska till är en krok som i mitt fall (då jag är rätt kort) sitter så att armarna måste passera den magiska gränsen, 90 gradersvinkeln, och det var där misslyckandet kom in i bilden. Det gick verkligen inte att lyfta kopplet, varken från sin påkopplade plats eller upp till den, jag försökte allt vad jag kunde. Ska jag vara ärlig så tog jag i så att jag lät till och med men till ingen nytta.
Jag undrar om det är tillåtet att ta axeln till hjälp och på så sätt trycka upp kopplet med kraften från hela kroppen? Jag tror inte det men det vore bra.
Det känns lite skamligt att vara den enda i klassen att inte lyckas med att koppla ihop sättet men vad kan jag egentligen göra åt saken? Går det inte så går det inte, jag gjorde mitt bästa trots allt och det är allt jag har... Men besviken på sig själv kan man ändå vara, eller?
Dagen i övrigt på Tomteboda var spännande och uppfriskande, det är alltid härligt att få komma ut och testa på saker i verkligheten när man pratat om dem i skolbänken, man får en helt annan förståelse för hur det fungerar då. Sedan kan jag absolut inte klaga på hur vädret behandlade oss, större delen av tiden var det skinande sol men med en nypa frisk kyla som varvades med lite småregn för att sedan avslutas i sol igen. Jag tror faktiskt jag hade gråtit lite om det hade regnat hela dagen...
Det tidigare provet fick vi tillbaka idag också, det om signaler, växling och ATC, men det vet jag inte om du minns för det var knappt så att jag mindes det, ärligt talat! Plötsligt stod vår lärare där med bunten och när mitt prov lades ner på bänken framför mig kände jag hur det faktiskt knöt sig i magen för ett kort ögonblick, jag var stressad, orolig för hur resultatet skulle se ut. Både jag och Lo hade rättat proven för oss själva när vår lärare visade de rätta svaren på tavlan och kommit fram till att våra utsikter inte såg allt för lysande ut och jag var beredd på minst en del med IG på men när jag vände pappret kunde jag lugna mig för G var markerat som resultat på alla delar (först senare insåg jag att mina poäng även räckte för ett VG)!
På torsdag kommer sedan nästa prov som då självklart har tema broms men om jag ska vara ärlig så är jag faktiskt inte direkt jätteorolig, jag är nästan lugn, men det är inte alltid ett bra tecken så jag tänker fortsätta nöta in de delar som inte sitter ordentligt och hoppas på mindre postprovstress den här gången!
Önska mig lycka till!
Hellroar
Dagens känsla: Kyla (på grund av vädret)
Hejsan!
Som du kanske vet har vi i klassen varit iväg till Tomteboda och testat på att bromsprova och koppla vagnar i Green Cargos regi men jag har inte direkt haft någon lust att skriva om den upplevelsen och det beror nog mest av allt på att det inte gick direkt bra om jag får säga det själv.
Det som jag fått bevisat för mig är att jag är svag i armarna, men det borde jag ju redan vetat, för saken är den att vagnarna i ett fordonssätt är sammankopplade med vad du skulle kunna kalla en stor kedja som kallas "koppel" och den klumpen av metall väger något under 40 kilo och ska lyftas på plats för hand. Platsen den ska till är en krok som i mitt fall (då jag är rätt kort) sitter så att armarna måste passera den magiska gränsen, 90 gradersvinkeln, och det var där misslyckandet kom in i bilden. Det gick verkligen inte att lyfta kopplet, varken från sin påkopplade plats eller upp till den, jag försökte allt vad jag kunde. Ska jag vara ärlig så tog jag i så att jag lät till och med men till ingen nytta.
Jag undrar om det är tillåtet att ta axeln till hjälp och på så sätt trycka upp kopplet med kraften från hela kroppen? Jag tror inte det men det vore bra.
Det känns lite skamligt att vara den enda i klassen att inte lyckas med att koppla ihop sättet men vad kan jag egentligen göra åt saken? Går det inte så går det inte, jag gjorde mitt bästa trots allt och det är allt jag har... Men besviken på sig själv kan man ändå vara, eller?
Dagen i övrigt på Tomteboda var spännande och uppfriskande, det är alltid härligt att få komma ut och testa på saker i verkligheten när man pratat om dem i skolbänken, man får en helt annan förståelse för hur det fungerar då. Sedan kan jag absolut inte klaga på hur vädret behandlade oss, större delen av tiden var det skinande sol men med en nypa frisk kyla som varvades med lite småregn för att sedan avslutas i sol igen. Jag tror faktiskt jag hade gråtit lite om det hade regnat hela dagen...
Det tidigare provet fick vi tillbaka idag också, det om signaler, växling och ATC, men det vet jag inte om du minns för det var knappt så att jag mindes det, ärligt talat! Plötsligt stod vår lärare där med bunten och när mitt prov lades ner på bänken framför mig kände jag hur det faktiskt knöt sig i magen för ett kort ögonblick, jag var stressad, orolig för hur resultatet skulle se ut. Både jag och Lo hade rättat proven för oss själva när vår lärare visade de rätta svaren på tavlan och kommit fram till att våra utsikter inte såg allt för lysande ut och jag var beredd på minst en del med IG på men när jag vände pappret kunde jag lugna mig för G var markerat som resultat på alla delar (först senare insåg jag att mina poäng även räckte för ett VG)!
På torsdag kommer sedan nästa prov som då självklart har tema broms men om jag ska vara ärlig så är jag faktiskt inte direkt jätteorolig, jag är nästan lugn, men det är inte alltid ett bra tecken så jag tänker fortsätta nöta in de delar som inte sitter ordentligt och hoppas på mindre postprovstress den här gången!
Önska mig lycka till!
Hellroar
tisdag 11 oktober 2011
LIA kommer
Hej!
Allting blev helt plötsligt väldigt påtagligt och då menar jag att det börjar märkas att det snart är dags för praktik, prov och kryssning.
Så här är det, imorgon bär det av till Tomteboda för att kolla mer på bromsar och lära oss mer praktiskt hur man gör ett bromsprov vilket känns bra för då får man lite mer klarhet i det vi håller på med just nu, och om jag ska erkänna så är jag rätt förvirrad just nu... Men sen fick vi det sagt rakt ut att provet på broms är nästa torsdag vilket var vad jag visste men inte hade reflekterat över så det kom lite som en chock och i och med att vi ska på kryssning direkt efter provet, det blev mycket helt plötsligt.
Det spännande slutar inte där dock, det är nämligen så att jag fått reda på var jag ska ha min första, sex veckor långa praktik, spännande eller hur? Jag ska vara på...
SJ!
Ganska oväntat men helt perfekt, det var trots allt med tanke på SJ som jag började på utbildningen men det är också det företag som jag vet minst om än så länge. Det jag tror att jag vet är att överliggningar ingår i tjänsten och då vi följer med en förare så kommer även vi som har vår praktik hos SJ få bo på hotell i mystiska svenska städer och det känns både kul och läskigt tycker jag allt.
Jag fick ett mail från SJ som undrar över mina storlekar på lite olika plagg, skjorta och jacka är inte så farligt då jag är rätt säker på att jag har 36 där men det är när det kommer till byxorna som det blir lite klurigare; jag kan ha antingen 36 eller 38 beroende på modell och utformning men vad ska jag säga? Om jag säger 36 och de är små kommer jag inte kunna stänga dragkedjan vilket blir pinsamt och säger jag 38 och de är stora så kommer de se hemska ut och troligen behöva skärp... Jag vill ju inte heller tvingas byta när vi väl fått kläderna med tanke på att de är beställda för mig. Sedan behöver jag ett par svarta skor som jag ska skaffa själv och frågan är där om de ska vara tänkta för bruk utomhus i vintern eller om det räcker med lite finare och tunnare skor? Vi får se hur det löser sig i alla fall, spännande blir det hur som helst!
Stora kramar!
Hellroar
Allting blev helt plötsligt väldigt påtagligt och då menar jag att det börjar märkas att det snart är dags för praktik, prov och kryssning.
Så här är det, imorgon bär det av till Tomteboda för att kolla mer på bromsar och lära oss mer praktiskt hur man gör ett bromsprov vilket känns bra för då får man lite mer klarhet i det vi håller på med just nu, och om jag ska erkänna så är jag rätt förvirrad just nu... Men sen fick vi det sagt rakt ut att provet på broms är nästa torsdag vilket var vad jag visste men inte hade reflekterat över så det kom lite som en chock och i och med att vi ska på kryssning direkt efter provet, det blev mycket helt plötsligt.
Det spännande slutar inte där dock, det är nämligen så att jag fått reda på var jag ska ha min första, sex veckor långa praktik, spännande eller hur? Jag ska vara på...
SJ!
Ganska oväntat men helt perfekt, det var trots allt med tanke på SJ som jag började på utbildningen men det är också det företag som jag vet minst om än så länge. Det jag tror att jag vet är att överliggningar ingår i tjänsten och då vi följer med en förare så kommer även vi som har vår praktik hos SJ få bo på hotell i mystiska svenska städer och det känns både kul och läskigt tycker jag allt.
Jag fick ett mail från SJ som undrar över mina storlekar på lite olika plagg, skjorta och jacka är inte så farligt då jag är rätt säker på att jag har 36 där men det är när det kommer till byxorna som det blir lite klurigare; jag kan ha antingen 36 eller 38 beroende på modell och utformning men vad ska jag säga? Om jag säger 36 och de är små kommer jag inte kunna stänga dragkedjan vilket blir pinsamt och säger jag 38 och de är stora så kommer de se hemska ut och troligen behöva skärp... Jag vill ju inte heller tvingas byta när vi väl fått kläderna med tanke på att de är beställda för mig. Sedan behöver jag ett par svarta skor som jag ska skaffa själv och frågan är där om de ska vara tänkta för bruk utomhus i vintern eller om det räcker med lite finare och tunnare skor? Vi får se hur det löser sig i alla fall, spännande blir det hur som helst!
Stora kramar!
Hellroar
måndag 10 oktober 2011
Vintern har ingen lag
Hejsan!
Jag som hade tänkt på jättevettiga saker att skriva till dig den här gången men jag tror inte att jag orkar med något som skulle ta lite längre tid att skriva; du förstår, jag är trött och av någon anledning illamående så min fokus ligger inte i topp just nu. Hur mår du själv förresten? Jag hoppas att allt är bra.
Jag är orolig inför vintern, kylan ligger i luften under hela dagarna numera och temperaturen överstiger knappast tio grader, för saken är den att jag endast har ett par vinterskor. Det är inte så att jag inte gillar mina vinterskor, de är ett par fantastiska och varma stövlar, men saken är den att de har klack och om jag kommer ha LIA ute på något företag och bli tvungen att gå och sparka snö i växlarna så tror jag knappast att klack fungerar, eller? Så jag vill ha ett par ordentliga skor och mina krav är stora: de ska vara varma (riktigt varma), de ska vara vattentäta, av slitstarkt material och höga (så att snön inte kan ta sig in den vägen). Tro det eller ej men jag tror faktiskt att jag har hittat skor som stämmer på den beskrivningen: ett par stövlar (?) av märket Sorel som ska klara enda ner till minus 32 grader Celsius och de är faktiskt helt okej med snygga för att vara så pass funktionabla som de är, håller du inte med? Men en nakdel är att de är väldigt dyra och sådant ger mig alltid lite ångest, jag som är van vid att skor max får kosta 500 kr, men jag hoppas att med priset så kommer kvalitet, vi får se.
Önska mig lycka till!
Hellroar
Jag som hade tänkt på jättevettiga saker att skriva till dig den här gången men jag tror inte att jag orkar med något som skulle ta lite längre tid att skriva; du förstår, jag är trött och av någon anledning illamående så min fokus ligger inte i topp just nu. Hur mår du själv förresten? Jag hoppas att allt är bra.
Jag är orolig inför vintern, kylan ligger i luften under hela dagarna numera och temperaturen överstiger knappast tio grader, för saken är den att jag endast har ett par vinterskor. Det är inte så att jag inte gillar mina vinterskor, de är ett par fantastiska och varma stövlar, men saken är den att de har klack och om jag kommer ha LIA ute på något företag och bli tvungen att gå och sparka snö i växlarna så tror jag knappast att klack fungerar, eller? Så jag vill ha ett par ordentliga skor och mina krav är stora: de ska vara varma (riktigt varma), de ska vara vattentäta, av slitstarkt material och höga (så att snön inte kan ta sig in den vägen). Tro det eller ej men jag tror faktiskt att jag har hittat skor som stämmer på den beskrivningen: ett par stövlar (?) av märket Sorel som ska klara enda ner till minus 32 grader Celsius och de är faktiskt helt okej med snygga för att vara så pass funktionabla som de är, håller du inte med? Men en nakdel är att de är väldigt dyra och sådant ger mig alltid lite ångest, jag som är van vid att skor max får kosta 500 kr, men jag hoppas att med priset så kommer kvalitet, vi får se.
Önska mig lycka till!
Hellroar
måndag 3 oktober 2011
Spelmusik!
Dagens låt: Final Fantasy VI soundtrack - Terra
Hejsan!
Jag vet inte om jag informerat om det tidigare men den här veckan är den fruktade veckan. Den på andra plats över fruktade saker denna vecka kom det prov vi hade på utbildningen idag som inkluderade signaler, växling och ATC, alla som sina egna delprov, och jag har pluggat ordentligt inför det hela men det hjälpte mig inte fullt ut kan jag lova för provet var (kanske inte svårare men) annorlunda ifrån vad jag hade räknat med. Vi fick en snabb genomgång av de rätta svaren efteråt och där visade det sin att signaler och ATC gått helt okej medan växling gått... mindre bra, och jag ligger och väger på IG-gränsen, en läskig känsla vill jag lova! Men jag tror att jag klarat mig, annat märker man snart, eller hur? Och om inte annat så tycker jag mig kunna det så pass okej att ett omprov inte skulle behövas pluggas något ofantligt inför och det känns bra.
På toppen över min inte allt för långa lista över hemska saker som händer den här veckan är det morgondagen som skrämmer mest. Imorgon är det byte av p-stav som står på dagordningen och det innebär bedövning, skalpell och en stor spruta. Jag har inget emot sprutor i sig, eller i alla fall inte när det är vaccinationssprutor (de går in och lika snabbt går de ut), men när det gäller sprutor som stannar längre under huden så är jag inte lika bekväm och de senaste gångerna jag tagit blodprover har jag varit på väg att eller faktiskt svimmat, inte ett bra tecken inför imorgon... Men belöningen för det kommer bli en tur till IKEA men en god vän i alla fall så jag hoppas att jag klarar med det och inte blir allt för "light headed".
Håll tummarna för mig!
PS. Jag har läst ut sista Enderboken nu, "Children of the Mind", och jag är nöjd att den äntligen fått ett ordentligt slut även om jag är beredd att säga att mitten var bättre än det faktiskta slutet.
Kramar
Hellroar
Hejsan!
Jag vet inte om jag informerat om det tidigare men den här veckan är den fruktade veckan. Den på andra plats över fruktade saker denna vecka kom det prov vi hade på utbildningen idag som inkluderade signaler, växling och ATC, alla som sina egna delprov, och jag har pluggat ordentligt inför det hela men det hjälpte mig inte fullt ut kan jag lova för provet var (kanske inte svårare men) annorlunda ifrån vad jag hade räknat med. Vi fick en snabb genomgång av de rätta svaren efteråt och där visade det sin att signaler och ATC gått helt okej medan växling gått... mindre bra, och jag ligger och väger på IG-gränsen, en läskig känsla vill jag lova! Men jag tror att jag klarat mig, annat märker man snart, eller hur? Och om inte annat så tycker jag mig kunna det så pass okej att ett omprov inte skulle behövas pluggas något ofantligt inför och det känns bra.
På toppen över min inte allt för långa lista över hemska saker som händer den här veckan är det morgondagen som skrämmer mest. Imorgon är det byte av p-stav som står på dagordningen och det innebär bedövning, skalpell och en stor spruta. Jag har inget emot sprutor i sig, eller i alla fall inte när det är vaccinationssprutor (de går in och lika snabbt går de ut), men när det gäller sprutor som stannar längre under huden så är jag inte lika bekväm och de senaste gångerna jag tagit blodprover har jag varit på väg att eller faktiskt svimmat, inte ett bra tecken inför imorgon... Men belöningen för det kommer bli en tur till IKEA men en god vän i alla fall så jag hoppas att jag klarar med det och inte blir allt för "light headed".
Håll tummarna för mig!
PS. Jag har läst ut sista Enderboken nu, "Children of the Mind", och jag är nöjd att den äntligen fått ett ordentligt slut även om jag är beredd att säga att mitten var bättre än det faktiskta slutet.
Kramar
Hellroar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)