Fy fan!
Vissa dagar går inte som man planerat...
Jag cyklade in till staden i regnet och hade, enligt mig, god tid på mig men det visade sig inte stämma alls för när jag väl hade låst cykeln och kollade på klockan visade det sig att det var bara någon minut tills tåget skulle gå (kan inte säga exakt för min klocka går lite före)!
Jag sprang och hann precis se tåget starta och dra ut från perrongen.
Skamsen, då en lokförare aldrig är sen, fick jag ringa till min handledare att jag missat tåget.
Nu var jag blöt, deppad och inte alls sugen på att cykla hem igen så det blev bussen hem för att slippa regnet.
Världens sämsta dag.
Visar inlägg med etikett problem. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett problem. Visa alla inlägg
fredag 5 oktober 2012
Dag 19 (och en bit in på dag 20) av 27
Åkte med min nya handledare för första dagen idag, turen gick till Halmstad och tillbaka och även om denne nye man verkar vara lite mer tystlåten så tror jag att han kan vara en riktigt trevlig typ.
Själva turen gick otroligt fint. Vi kom till Varberg där vi hämtade vårat RC-lok med två tomma vagnar och körde det till Halmstad där vi lämnade det för att spendera ett par timmar på hotellet innan det vid 22-tiden (som blev 21-tiden) var dags att ta över loket (som för övrigt kom hela vägen från Tyskland!) som var av en modell jag inte kört tidigare nämligen BR185 så min handledare körde en bit till en början för att visa hur allt gick till i denna.
Allt gick bra med körningen in denna, det enda lite skrämmande var att den har automatisk SIFA-kvittering vilket innebär att om man inte släpper och trycker ner säkerhetsgreppet igen var 30e sekund ropar en tysk mansröst: "SIFA, SIFA, SIFA" och om man inte har kvitterat vid den tredje gången (det hela går ganska snabbt) nödbromsas hela tåget (den förutsätter att föraren har somnat eller liknande). För mig hann han bara ropa två gånger som mest men det var ändå skrämmande varje gång det hände!
Vi kom fram nästan en hel timme för tidigt men det hjälpte inte mig senare... Jag vandrade iväg till pendeltågen bara för att inse att de hade slutat gå för kvällen och detsamma gällde bussarna så min enda lösning var att gå till centralen, vid det laget hoppades jag på att en annan buss fortfarande skulle vara i trafik när jag var inne men efter vad som kändes som en evighet kom jag in och fick reda på att även den bussen hade slutat gå för natten så det var bara att fortsätta gå...
Efter att ha tagit mig över bron till Hisingen stannade det en bil och hissade ner fönstret och frågade om jag hade missat bussen och om jag ville ha skjuts.
Jag, som alltid är skeptisk till folk och rädd för det mesta, tvekade länge men bestämde mig sedan för att hoppas på det bästa och klev in i bilen.
Mannen visade sig vara en schyst person som var busschaufför till yrket (men jag minns inte hans namn (förutom att det började på "A")) och han tog mig hem utan problem men det var ändå lite som jag hade förväntat mig. När jag hade klivit ur bilen och började gå mot porten vevade han ner rutan och sade: "Jag vet inte om jag vågar fråga men du känner inte för att träffas någon dag?", jag ursäktade mig med att jag var upptagen och han tog det ganska lugnt och körde sedan därifrån.
Trött som få, släpade jag mig in, stretchade för att jag insåg att jag skulle ha brutalt ont i benen nästa dag om jag inte gjorde det, borstade tänderna och stupade i sängen.
Jag kände mig lite smått elak att jag hade dissat chauffören ändå, han verkade ju trevlig och även om jag kanske inte var intresserad av honom så hade nog inte en fika med min "räddare i nöden" inte suttit helt fel, men det är inte mycket att göra nu.
Jag kände att på det stora hela borde jag ha ökat mina stats i modighet med +2, ett för att jag vågade gå hem mitt i natten och två för att jag vågade få skjuts.
Go me!
 |
| BR185, tyska lok var det som gällde inatt. |
Allt gick bra med körningen in denna, det enda lite skrämmande var att den har automatisk SIFA-kvittering vilket innebär att om man inte släpper och trycker ner säkerhetsgreppet igen var 30e sekund ropar en tysk mansröst: "SIFA, SIFA, SIFA" och om man inte har kvitterat vid den tredje gången (det hela går ganska snabbt) nödbromsas hela tåget (den förutsätter att föraren har somnat eller liknande). För mig hann han bara ropa två gånger som mest men det var ändå skrämmande varje gång det hände!
 |
| Natt i Göteborg. |
Efter att ha tagit mig över bron till Hisingen stannade det en bil och hissade ner fönstret och frågade om jag hade missat bussen och om jag ville ha skjuts.
Jag, som alltid är skeptisk till folk och rädd för det mesta, tvekade länge men bestämde mig sedan för att hoppas på det bästa och klev in i bilen.
Mannen visade sig vara en schyst person som var busschaufför till yrket (men jag minns inte hans namn (förutom att det började på "A")) och han tog mig hem utan problem men det var ändå lite som jag hade förväntat mig. När jag hade klivit ur bilen och började gå mot porten vevade han ner rutan och sade: "Jag vet inte om jag vågar fråga men du känner inte för att träffas någon dag?", jag ursäktade mig med att jag var upptagen och han tog det ganska lugnt och körde sedan därifrån.
Trött som få, släpade jag mig in, stretchade för att jag insåg att jag skulle ha brutalt ont i benen nästa dag om jag inte gjorde det, borstade tänderna och stupade i sängen.
 |
| Mötte en trevlig katt som lättade upp stämningen litet grand när jag vandrade hem från Sävenäs. :3 |
Jag kände att på det stora hela borde jag ha ökat mina stats i modighet med +2, ett för att jag vågade gå hem mitt i natten och två för att jag vågade få skjuts.
Go me!
måndag 28 november 2011
Gävlebocken
Hej,
jag känner sjukdomen komma krypandes upp längs halsen just nu. Känner du till den där känslan av att hur mycket vatten man än dricker så är man ändå torr och konstig i halsen? Det är så jag känner just nu, det plus en irriterad näsa och torra och konstiga ögon. Jag hoppas trots allt att det inte blir värre, jag har en del som jag vill hinna med...
Idag var vi iväg till Gävle, det blev endast jag och Sau då Mar hade sjuka barn, och vi hann faktiskt titta på julbocken trots en del problem med tåget på vägen upp. Vårt stora problem bestod i att tåget plötsligt meddelade att dörrarna inte längre var stängda utan öppna och så går det inte att köra så resultatet blev att vi blev tvungna att stanna på linjen och varna folk för att luta sig mot dörrarna och sedan öppna dem, stänga dem och sedan slocknade lampan och meddelade att allt var okej igen. Det jobbiga i det hela var dock att det här snarast var ett hjärnspöke hos tåget, inga dörrar var egentligen öppna den bara trodde så, men det gjorde oss 20 minuter sena till Gävle. Jag tror dock inte att jag klagar på den förseningen, det kunde ha blivit så mycket värre, som om någon dörr faktiskt hade flugit upp när vi körde i 200 km/h.
Här är han förresten!
Sau hade koll på var man kunde hitta honom men först när vi kom till parken vid biblioteket blev vi riktigt besvikna för det enda vi såg var en liten bock som kanske var tre meter hög upp till hornen och den var inte så imponerande som jag hade föreställt mig att julbocken skulle vara men efter att ha rundat kröken kunde vi se hur den riktiga bocken tornade upp sig högre upp i parken och det lugnade en del, han var värd att se trots allt! Det var lite synd om den stora bocken dock, hans son (?) stod helt fritt och var omgiven av folk medan han själv endast hade en gärdsgård ganska tätt ståendes intill honom vilket fick det att se ut som om han var ett djur på någon uråldrig djurpark, jag tyckte lite synd om honom.
Först nu i efterhand märker jag att han dessutom hade en brandsläckare vid vardera framklöv, det kan inte vara lätt att vara så hotad till livet och inte kunna fly...
Och vi såg vad som kanske var min första snö för den här vintern idag, ungefär vid Uppsala, men det kan ha varit frost också men det kändes lite väl mycket för det.
Ha en trevlig dag,
Hellroar
jag känner sjukdomen komma krypandes upp längs halsen just nu. Känner du till den där känslan av att hur mycket vatten man än dricker så är man ändå torr och konstig i halsen? Det är så jag känner just nu, det plus en irriterad näsa och torra och konstiga ögon. Jag hoppas trots allt att det inte blir värre, jag har en del som jag vill hinna med...
Idag var vi iväg till Gävle, det blev endast jag och Sau då Mar hade sjuka barn, och vi hann faktiskt titta på julbocken trots en del problem med tåget på vägen upp. Vårt stora problem bestod i att tåget plötsligt meddelade att dörrarna inte längre var stängda utan öppna och så går det inte att köra så resultatet blev att vi blev tvungna att stanna på linjen och varna folk för att luta sig mot dörrarna och sedan öppna dem, stänga dem och sedan slocknade lampan och meddelade att allt var okej igen. Det jobbiga i det hela var dock att det här snarast var ett hjärnspöke hos tåget, inga dörrar var egentligen öppna den bara trodde så, men det gjorde oss 20 minuter sena till Gävle. Jag tror dock inte att jag klagar på den förseningen, det kunde ha blivit så mycket värre, som om någon dörr faktiskt hade flugit upp när vi körde i 200 km/h.
Här är han förresten!
Sau hade koll på var man kunde hitta honom men först när vi kom till parken vid biblioteket blev vi riktigt besvikna för det enda vi såg var en liten bock som kanske var tre meter hög upp till hornen och den var inte så imponerande som jag hade föreställt mig att julbocken skulle vara men efter att ha rundat kröken kunde vi se hur den riktiga bocken tornade upp sig högre upp i parken och det lugnade en del, han var värd att se trots allt! Det var lite synd om den stora bocken dock, hans son (?) stod helt fritt och var omgiven av folk medan han själv endast hade en gärdsgård ganska tätt ståendes intill honom vilket fick det att se ut som om han var ett djur på någon uråldrig djurpark, jag tyckte lite synd om honom.
Först nu i efterhand märker jag att han dessutom hade en brandsläckare vid vardera framklöv, det kan inte vara lätt att vara så hotad till livet och inte kunna fly...
Och vi såg vad som kanske var min första snö för den här vintern idag, ungefär vid Uppsala, men det kan ha varit frost också men det kändes lite väl mycket för det.
Ha en trevlig dag,
Hellroar
onsdag 2 november 2011
Out of the ordinary
Dagens lukt: Kåda
Dagens låt: Poets of the Fall - Smoke and Mirrors
Dagens vy: Massafabriken påväg från Gävle (faktastisk och sevärd)
Hej,
idag har varit en spännande dag och då inte bara för körningen utan själva resan till praktiken blev en upplevelse. Idag var det växelfel strax efter Enskede gård på tunnelbanan och efter en snabb gång (eller kanske snarare lite mer åt det springande hållet) upp till tunnelbanan visade det sig att det var osäkert om vi skulle kunna ta oss hela vägen fram till Centralen så vi stod länge på varje station och väntade på ytterligare besked. Tiden gick och jag kände mig lite stressad då jag hade sagt att jag skulle kunna vara inne lite tidigare och ta ut tågorder så jag fick ringa Sau och det löste sig ganska smidigt ändå för att istället för att följa med till Hagalund och hämta upp vårat tåg så fixade han det själv och jag fick gott om tid på mig att ta ut order och sådant på Centralen innan han kom in där.
Ah, nu glömde jag nästan att berätta om lukten också! Och det var alltså ingenting illaluktande det var utan snarare en väldigt annorlunda lukt att känna på en tunnelbana i alla fall. Vid Gullmarsplan steg det på en man som såg ut lite som en skogshuggare och han luktade så också vilket var det roliga, jag tror att faktum var att han tuggade något sorts tuggummi av kåda för lukten var överväldigande, det blev nästan för mycket, men ändå var det lite annorlunda och nästan lite mysigt om man bara hade haft musik i öronen då han tuggade med lite öppen mun, vilket aldrig är en bra sak om du frågar mig.
Själva turen för min del började med rundgång med lok på Centralen men det blev inte utan strul idag för (nu minns jag inte ordet) anordningen som håller koll på att kolslitskenan på strömavtagaren är i bra skick var lite överkänslig och slog ifrån, strömavtagaren åkte inte ner men krångel blev det i alla fall tills vi stängde av den, sedan gick allt fint tills vi satte på den igen, då blev det nödbroms för samma fel igen och vi blev tvungna att stänga av den helt och då gick hela resan fint.
Lite kommentarer på min körning fick jag också när vi kom upp till Gävle: jag är bra på att bromsa ner till stationerna och göra det mjukt men jag borde vara snabbare på att ta mig från stationen, att accelerera när man fått klart. Jag var faktiskt rätt så nöjd med den kommentaren.
Hem skulle vi ha åkt pass men vi fick ta över turen från föraren så att jag kunde få köra lite extra X2 vilket var trevligt men efter en helg och lite loktåg hade jag nästan (eller helt) glömt bort att X2 har elbroms också men det var trevligt när jag insåg det.
Jag har också funderat över vad som är bra med mitt yrkesval och idag kom en slutsats:
När man är klar för dagen så känns det som om man faktiskt har gjort någonting under dagen.
Med det menar jag att när man sitter på ett kontor eller liknande så märks det inte riktigt vad det är du gjort hela dagen, du känner inte av effekten av ditt arbete på något tydligt sätt medan när du sitter och kör så märker du att du kommer fram till, tja, Gävle och sedan är du där ett tag innan du kör tillbaka. Om man inte märker att någonting har hänt under dagen i detta fall så vet jag inte riktigt, då skulle jag nog räkna mig som blind.
Ha det bra,
Hellroar
Dagens låt: Poets of the Fall - Smoke and Mirrors
Dagens vy: Massafabriken påväg från Gävle (faktastisk och sevärd)
Hej,
idag har varit en spännande dag och då inte bara för körningen utan själva resan till praktiken blev en upplevelse. Idag var det växelfel strax efter Enskede gård på tunnelbanan och efter en snabb gång (eller kanske snarare lite mer åt det springande hållet) upp till tunnelbanan visade det sig att det var osäkert om vi skulle kunna ta oss hela vägen fram till Centralen så vi stod länge på varje station och väntade på ytterligare besked. Tiden gick och jag kände mig lite stressad då jag hade sagt att jag skulle kunna vara inne lite tidigare och ta ut tågorder så jag fick ringa Sau och det löste sig ganska smidigt ändå för att istället för att följa med till Hagalund och hämta upp vårat tåg så fixade han det själv och jag fick gott om tid på mig att ta ut order och sådant på Centralen innan han kom in där.
Ah, nu glömde jag nästan att berätta om lukten också! Och det var alltså ingenting illaluktande det var utan snarare en väldigt annorlunda lukt att känna på en tunnelbana i alla fall. Vid Gullmarsplan steg det på en man som såg ut lite som en skogshuggare och han luktade så också vilket var det roliga, jag tror att faktum var att han tuggade något sorts tuggummi av kåda för lukten var överväldigande, det blev nästan för mycket, men ändå var det lite annorlunda och nästan lite mysigt om man bara hade haft musik i öronen då han tuggade med lite öppen mun, vilket aldrig är en bra sak om du frågar mig.
Själva turen för min del började med rundgång med lok på Centralen men det blev inte utan strul idag för (nu minns jag inte ordet) anordningen som håller koll på att kolslitskenan på strömavtagaren är i bra skick var lite överkänslig och slog ifrån, strömavtagaren åkte inte ner men krångel blev det i alla fall tills vi stängde av den, sedan gick allt fint tills vi satte på den igen, då blev det nödbroms för samma fel igen och vi blev tvungna att stänga av den helt och då gick hela resan fint.
Lite kommentarer på min körning fick jag också när vi kom upp till Gävle: jag är bra på att bromsa ner till stationerna och göra det mjukt men jag borde vara snabbare på att ta mig från stationen, att accelerera när man fått klart. Jag var faktiskt rätt så nöjd med den kommentaren.
Hem skulle vi ha åkt pass men vi fick ta över turen från föraren så att jag kunde få köra lite extra X2 vilket var trevligt men efter en helg och lite loktåg hade jag nästan (eller helt) glömt bort att X2 har elbroms också men det var trevligt när jag insåg det.
Jag har också funderat över vad som är bra med mitt yrkesval och idag kom en slutsats:
När man är klar för dagen så känns det som om man faktiskt har gjort någonting under dagen.
Med det menar jag att när man sitter på ett kontor eller liknande så märks det inte riktigt vad det är du gjort hela dagen, du känner inte av effekten av ditt arbete på något tydligt sätt medan när du sitter och kör så märker du att du kommer fram till, tja, Gävle och sedan är du där ett tag innan du kör tillbaka. Om man inte märker att någonting har hänt under dagen i detta fall så vet jag inte riktigt, då skulle jag nog räkna mig som blind.
Ha det bra,
Hellroar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)